1-1, kallt, blåsigt och allmänt jävligt. Så såg årets Allsvenska premiär ut för IFK Göteborg. Den spontana tanken var "det går åt helvete iår igen…". Men, med hela första omgångens facit i hand – var det så jävla uselt när allt kommer kring? Nu stundar en match mot AIK – upp till bevis på många plan på tisdag!
Så stundade äntligen dagen man väntat på så länge. Som man de senaste veckorna gått och trånat efter. Vanligtvis är inte en bortamatch i Trelleborg någonting man längtar efter direkt, men efter att ha varit utan Blåvita tävlingsmatcher i nästan ett halvår (jag saknar RL!) var man salig så fort någon nämnde "långfredagen". Dryga tusentalet Göteborgsanhängare tog sig ner till Trelleborg för att se IFK Göteborg premiärspela år 2007. Innan matchen hade det talats om att "oavgjort är ett godkänt resultat" – allvarligt talat, vad är det för inställning? Klart som fan att seger är det enda man skall sikta på och vara nöjd med, så skall det vara varje match om det så är Veberöd på någon pittoresk grusplan i mars månad eller Barcelona på Nou Camp i Champions League.
Men med tidigare års facit i hand; premiärer mot nykomlingar (säsongs- eller hemmapremiärer) så var man ändå inte speciellt hoppfull innerst inne när man satte sig i bilen ner till Trellehulla. I Göteborg sken solen, ju längre ner i landet man kom ju molnigare blev det. Väl framme i Trelleborg efter att ha plockat upp lite folk längs vägen var det som att möta ett annat klimat och man fick klart för sig varför det kallades för blåsiga Tjångavallen.
In på arenan och den nya fina bortasektionen som man monterat upp (yeah, right). Matchstart, 1-0, nedrivna nät och staket, vild glädje, Blåvitt tryck första tjugo – men vad hände sedan? Trelleborg kom in i matchen mer och mer och tog över. Kvitteringen kändes inte helt orättvis eller ologisk på något sätt. Andra halvlek ska vi inte prata om, sista tio minutrarna lyckades man åstadkomma lite tryck mot Trellborgsmålet men annars var det riktigt, riktigt uselt. Jag tänker inte bli speciellt långdragen om själva matchen, mer än konstatera att 51-49% i bollinnehav i Blåvit favör som en av tv-kanalerna tydliigen hade känns lite missvisande, många spelare har en hel del att bevisa (Eldin Karisik, någon?), klacken och sången dog ut rätt snabbt efter 1-0 och dagens bästa var när man fick sätta sig i bilen efter matchen och dra upp värmen.
På väg ut från arenan var sinnesstämningen som så många gånger förr "det kommer gå åt helvete iår igen…". 1-1 mot Trelleborg hade varit okej om man totaldominerat matchen och träffat stolpar, ribbor, hörnflaggor etc och släppt in ett kontringsmål i 89e. Men på det sättet man genomförde matchen började man kallsvettas så fort man tänkte på att AIK stundar i nästa match. 4-0 på Råsunda sitter fortfarande på näthinnan. Men efter att ha suttit hemma i soffan och kikat igenom resterande matcher i omgången så börjar jag fundera på om det verkligen var så uselt med 1-1 ändå. (Resultatmässigt sett, spelmässigt var det under all kritik). Endast 3 lag tog en seger i första omgången, inget av dessa lag är topptippade bortsett från Kalmar. Spelmässigt sett var det bara Elfsborg – Malmö och Helsingborgs förstahalvlek som imponerade, övriga lag såg väldigt tafatta ut – precis som Blåvitt. Så jag hoppas nu att insatsen i Trelleborg verkligen berodde på premiärnerver, "tävlingsmatchsovana" och vad man nu kan tänkas ha för ursäkter, för på tisdag smäller det på allvar. Antagonisten AIK kommer på besök till Nya Ullevi. Ett AIK som i senaste mötet körde över IFK Göteborg med 4-0, något som många av oss haft svårt att smälta.
Vårmatchen på AIK på Gamla Ullevi inleddes lysande från Blåvitts håll. Arne’s underbara pressfotboll var/är helt rätt metod att använda för att manövrera ut Solnaråttorna. Iallafall så länge man orkade hålla pressen. Kalmar senast i måndags och Hammarby i förra årets höstderby är två andra lag som visat att AIKs spel fallerar totalt med högt pressande motståndare. Min förhoppning inför tisdagens match är att firma Olsson-Rehn har tjuvläst just presskapitlet i Arne’s lärobok och även läst sina AIKläxor ordentligt. Jag vill se kamp, jag vill se att varenda jävel som viker sig är Gnagare och jag vill se ett Blåvitt som bara maler och är tunga, precis som man var i början av Arnes period när den tunga lagmaskinen IFK Göteborg köttade ner motstånd efter motstånd. Inte så snyggt alla gånger, men ruggigt effektivt. Jag vill se Dulee "Youth Allstar Supermaddafakking bäst in the world" Johnson gny över att han återigen raderats ut av motståndarlaget, jag vill se Norling klia sig i huvudet på presskonferensen efter AIKs andra raka nederlag 2007, jag vill se, höra och läsa alla Gnagares uppvaknande ur förra årets dröm om att AIK skulle vara något superlag. Då kan jag förlåta 1-1 i Trelleborg, för som det är nu är vi trotsallt princip på samma ruta som vi startade säsongen på, tack vare första omgångens övriga resultat.
Vad jag också vill se är ett välfyllt Nya Ullevi. Gais hade dryga 7000 personer på premiärmatchen mot Hamamrby i tisdags. Det är bra – om man är Gaisare. Vi är Blåvitt, Göteborgs främsta lag och skulle Blåvitt bara dra 7000 i en hemmapremiär hade jag skämts ögonen ur mig. Håkan Mild sa imorse att det var 8000 biljetter sålda till tisdagens match. Vackert, men jag vill se det tredubbla på plats. Jag vill se minst 20 000 personer som stöttar fram IFK Göteborg till seger. Orealistiskt? Inte på något sätt, med rätt marknadsföring och rätt hype inför matchen. Jag vill se 20 000 själar som verkligen bär fram Blåvitt. 20 000 tokiga sjungande personer. Just det kanske blir svårt, men några mål måste man ju ha att sträva efter. Så, vad gör DU för att dra folk till AIKmatchen i synnerhet och IFK Göteborgs hemmamatcher i allmänhet? Blåvit Stad drog förra säsongen igång ett initiativ för oss alla att ta efter – det enkla budskapet är att färga staden Blå och Vit, visa att det är IFK Göteborg som regerar och skapa en hype. Dra DITT strå till stacken – måla banderoller, sprid flygblad och affischer, sätt upp klistermärken, måla om ditt hus, snacka Blåvitt med allt och alla. Alla sätt är bra! Mot AIK, mot Nya Ullevi, mot tre poäng.
äNGLARNA!
Fast, kom ihåg en sak: hur ofta man än kommer på andra tankar – det går åt helvete iår igen… /Pysen