“Väck aldrig en sömngångare” lyder rådet man fått höra i alla tider.
Enligt myten skulle sömngångaren fara illa av chocken att inte befinna sig på samma ställe han eller hon somnade på, bli aggressiv och slå vilt omkring sig eller på annat sätt tillfoga sig själv eller omgivningen skador. Den rekommenderade handlingen är att ta den sömngående i handen och leda denne tillbaka till sin säng. Huruvida detta stämmer eller inte är jag inte kunnig nog att avgöra, men som lekman kan man börja undra efter senaste veckans händelser.
I lördags, på självaste påskafton, var det dags för IFK Göteborg anno 2009 att göra hemmapremiär. På ny arena. På årets hittills soligaste dag. Det var dagen jag, ni, spelarna, föreningen IFK Göteborg och alla personer med någon anknytning till vårt blåvita gäng väntat på ända sedan det började tisslas och tasslas om en ny arena till Göteborg.
Egentligen känns det överflödigt att skriva om lördagen, det är svårt att sätta ord på precis allting och hur man än försöker så går det inte att förmedla alla känslor och den eufori man kände dagen igenom.
Det inleddes med en champagnefrukost på en solig takterrass som avrundades med ett gäng kastade glas, fortsatte in mot Avenyn och grönskan bakom Storan. Nervösa steg bort mot arenan, fram med årskortet och in genom spärrarna. Trapporna upp och där stod man – äntligen. Ögonblicket man drömt om så länge. Och drömmen fortsatte. Alme sjöng, Änglarna på läktarna sjöng, Änglarna på plan lirade och drömmen bara växte.
Hur många av oss flöt inte runt på moln efteråt och hade känslan av att vara i en annan värld? Eller som i en dröm, längtandes efter onsdagens match mot BKH? Likt en sömngångare – kroppen utförde de nödvändiga vardagssysslorna medan medvetandet var någon annastans! Om det har kännts så för oss supportrar, betänk då hur spelarna haft det.
Så kom då onsdagen och vi begav oss till Rambergsvallen, fortfarande i drömmarnas värld. Häcken skulle bli en munsbit och drömmen fortsätta.
Men – Sonny Karlsson verkar inte vara en anhängare av teorin att man inte skall väcka en sömngångare. Han skickade ut sina gulsvartrandiga med order om att väcka IFK Göteborg. Och som man gjorde det.
Man led av att se hur tagna spelarna i IFK Göteborg verkade vara. BKH knackade hål på drömmen och när man väl vaknade var man så långt ifrån den underbara lördagen då man somnat in i drömmen som man kunde vara – från 18000 taggade hemmafans på en ny arena till en fornlämning med 5000 och “dagen efter”-stämning, från en kanonmatta till sandåker, från sol till snålblåst. Chocken tycktes så svår att de mest vitala delarna i ett fotbollslag upphörde att fungera – hjärtat och gnistan försvann hos de Blåvita. Häcken gjorde lite som de ville och Blåvitt var aldrig ens närheten av poäng.
Uppvaknandet blev hårt, inte bara för spelarna utan också för oss supportrar. Många lämnade arenan innan matchen var slut (jag klandrar ingen för det). En vän funderade på att skicka ett brev till Kamratgården och be spelarna bocka av en lista på vilka matcher de ville spela och returnera till honom så han inte behövde bemöda sig att se matcherna som blev utan bock. Det sammanfattar väl egentligen vad en stor del av oss tyckte och tänkte.
Om känslan efter DIFmatchen var att man ville ha ny match redan dagen efter, var känslan efter BKH att det gärna fick vara en ny istid innan det blev dags igen.
På måndag stundar en ny match. Återigen ett derby, men denna gång på Gamla Ullevi. Vår nya “borg, fästning eller vad man nu skall kalla det” för att citera Tobbe Hysén. Uppvaknandet efter DIFmatchen blev som sagt hårt, men hur hårt? Svaret får vi på måndag. Då har vi supportar en viktig roll. Förhoppningsvis finns det en liten förnimmelse av drömmen efter DIFmatchen kvar hos spelarna. Vår uppgift på måndag är att ta vår nyvakne sömngångare i handen och leda honom tillbaka till sängen. Det gör vi genom att återskapa lördagen. 18000 laddade supportrar skall hjälpa spelarna att återskapa drömmen och känslan från påskaftonen. Sedan skall vi göra allt för att låta drömmen vara ända fram till sista omgången och när Lennarts pokal återigen är i armarna på Blåvita spelare är bortamatchen mot BKH förpassad till arkiven för länge sedan.
Jag kommer vara där på måndag för att ge våra Blåvita hjältar en hjälpande hand. Kommer DU?!
/Pysen